Ett liv för mig

Här sitter jag med min framtidsångest igen. Vad vill jag med mitt liv? Eller ja, min karriär får jag kanske säga.

Jag är inne i en räddperiod. Kanske är jag inte det, men det är mer känslan. Men egentligen är jag nog en rätt modig människa. Jag gör ju saker trots att jag är rädd för dem. På jobbet känner jag mig som en struts som bara vill gömma huvudet i sanden, inte som den tupp jag borde känna mig som. Just nu känns liksom bara som att jag inte kommer klara någonting. Någonsin.

Och det är ju inte så bra när man har framtidsångest, eller hur? "Barnmorska? JAG? NEEEEEJ, det kommer jag aldrig klara!" är det ju inte så smart att tänka. Idag gör jag det. Kanske är det annorlunda imorgon.

Nu ska jag vila i mina tankar och förstå att jag är modig och klok och bra.
Och så ska jag vila i att det som ska hända, det händer, och att någon faktiskt visar mig vägen dit jag ska gå, utan att jag kanske märker det.
Sen ska jag gå till jobbet.
//Astrid

Idag har varit en såndär riktigt riktigt bra dag (igen). Jag börjar ana ett mönster i mitt liv…

Jag vaknade klockan halv tolv efter tolv timmars sömn (där jag inte drömt om jobbet). Jag kollade på 7th heaven och läste mail som jag älskar att få. Sen gick jag på föreläsning om Akut buk och akut pancreatit och sen fikade jag med två fina kollegor. Och så tog jag en sväng om Triangeln och shoppade upp mina sista pengar på påslakan och presenter.

Det är genom såna här sms-samtal man vet att man har världens bästa kompis:
A: Nä, nu får vi snart ses! Jag har köpt en present till dig för att du är bäst. Puss
C: Haha, skojar du?!?!? JAG har köpt en present till dig i Åre för att du är bäst!

Det är mycket nu, men mest massa skoj. Det är bra!
Nu ska jag nog gå en liten promenad faktiskt. Eller så slänger jag mig i soffan och kollar på film…
We’ll see…
//Astrid

Hej! Idag är jag trött men glad. Och sammanfattar många av mina tankar just nu såhär:

En favorit från Edward Monkton. Han är inte dum han.

Snart ska jag ut och dricka ett par drinkar med några kollegor, det ska bli trevligt. Sen ska jag jobba hela helgen och det kommer inte bli dumt det heller! Faktiskt. Sen är jag ledig två dagar och sen jobbar jag nio dagar i sträck (hur tänkte jag där??) och seeeen har jag nog semester och ska åka skidor med mina fina nya pjäxor!

Men först… middag!
Haj!
//Astrid

För några dagar sedan fick jag frågan "Vad är dina drömmar inom den närmsta framtiden?". Det är en bra fråga, verkligen en bra fråga. För är det något jag har så är det drömmar och framtidstro. Och jag började svara "vidareutbildning, Läkare utan gränser, resor, större lägenhet" medan jag hela tiden i bakhuvudet hade tanken "man och barn, man och barn, man och barn… en familj!!". Men det sa jag inte. Som om jag skämdes för det, men det gör jag inte. Jag skäms inte för att jag vill ha barn, man, hus och en kanske en liten hund. Jag gör verkligen inte det. Varför sa jag då inte det när jag fick frågan?

Jag fick samma fråga för ganska många år sen, och då svarade jag helt ärligt att min högsta dröm är att ha en egen familj. Då fick jag reaktionen "VA! Har du inte större drömmar än så?" och så fick jag flika in att jag gärna ville jobba med Läkare utan gränser, bli barnmorska och rädda världen från svält och krig. Ungefär. Det har gjort djupt intryck på mig.

Kanske är mina drömmar inte lika mycket värda som andras, som vill göra karriär innan de bildar familj. Kanske måste man ha gjort nåt "mer" för världen innan man dör, kanske måste man det för att räcka till. För att vara någon. Någon som åstadkommer någonting med sitt liv.

Men let’s face it. Alla som känner mig har nog redan listat ut att en familj är min största dröm. Det är bara att acceptera. För det är det. Men, jag drömmer fortfarande om Läkare utan gränser och vidareutbildning och resor. Men jag hade gärna haft någon att drömma ihop med… 

//Astrid

Idag slogs jag av hur mycket jag tycker om mitt liv just nu. Ja, jag drömmer fortfarande om resor, utbildningar och framtiden, men faktum är att jag älskar min vardag. Väldigt mycket. Jag gillar mina oregelbundna tider, jag gillar att jag kan sova länge vissa dagar men måste gå upp i ottan andra. Jag älskar att jag har arbetskompisar som jag gör roliga saker med och som jag tycker om att umgås med även utanför jobbet. Jag älskar min lägenhet även om jag längtar efter en större. Jag älskar mitt liv!

Med det sagt tänkte jag dela med mig av mina nyårslöften för i år. Eller kanske gyllene regler som jag så fint kallade det förra året.
Gyllene regler 2010:
1. Var snällare mot dig själv.
2. Oroa dig inte så mycket- det som ska hända händer.
3. Läs mer böcker.
4. Lyssna på bra musik.
5. Umgås med dem som gör dig glad och undvik energitjuvar.
6. Hospitera mera!
7. Gör det du blir glad och mår bra av.
8. Lyssna på din magkänsla och ditt hjärta mer.
9. Ta hand om dig.

Ikväll ska jag ut och dricka lite drinkar med ett par kollegor. Man kan inte annat än gilla det! (Livet alltså.)
//Astrid

1. Gjorde du något 2009 som du aldrig gjort förut?
Jag tog examen och började jobba heltid.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag minns inte om jag hade några nyårslöften, men däremot skrev jag lite gyllene regler när jag kom hem, och dem tycker jag faktiskt att jag hållt mig till.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2009?
Nej, men en plussade. Hihi.

4. Dog någon som stod dig nära?
Min älskade hund Jonna, min bästis på fyra ben.

5. Vilka länder besökte du?
Året började i Australien, sen har jag fixat Sverige, Danmark, Schweiz, Frankrike och England.

6. Är det något du saknade år 2009 som du vill ha år 2010?
Hmm, alltid är det väl nåt. Men jag har det rätt bra nu med.

7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid minnas, och varför?
15 februari för en bajssak, 6 april när jag började jobba, 30 maj för min examensfest och 19 december då min kompis gifte sig.

8. Vad var din största framgång i år?
Att jag fixade mina sista tentor så bra, att jag blev färdig och fick inte bara ett jobb utan två på en vecka och att jag har klarat mig på jobbet, och trivs!

9. Största misstaget?
All onödig oro.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Magsjuka!! Första gången på 5 år… Blev avstängd med full lön, så det var ju i alla fall positivt. Och så nån förkylning här och där.

11. Bästa köpet?
Biljetterna till Taizé och London. Och min jacka antar jag…

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Resor skulle jag tro. Är ingen big spender precis.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Jobbet! Och alla fina nya vänner jag träffat där!

14. Vilka sånger/artister kommer alltid att påminna dig om år 2009?
Anders Widmarks Beethovens femma. Lady Gaga. Arapapapapapapaaaa. BAO.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det har nog varit ett helt vanligt år. Upp och ner och ner och upp. Och så lite upp igen. Och ner och upp. Liksom.

16. Smalare eller tjockare?
+- 0 skulle jag tro.

17. Rikare eller fattigare?
RIKARE. Tacka Gud för lön!

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Badat i havet i somras.

19.Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig.

20.Hur tillbringade du julen?
Julafton: på jobbet, hemma i Lomma, på midnattsmässa.
Juldagen: på jobbet, hemma hos Caro.
Annandagen: hemma i Lomma.

21. Blev du kär i år?
Nope.

22. Hur många one night stands?
Det skulle ni nog inte vilja veta ändå.

23. Favoritprogram på TV?
Här måste jag nog tyvärr svara 7th heaven.

24. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Det där ordet är väldigt starkt… Men nej.

25. Bästa boken du läste i år?
Den första jag kommer att tänka på är "This charming man" av Marian Keyes.

26. Något du önskade dig och fick?
Ett jobb och fortsatt anställning.

27. Något du önskade dig men inte fick?
Näe, önska önska runt i ring, önska kostar ingenting. Och det som kostar kan jag köpa nu. Hehe.

28. Årets bästa film?
Fasiken, måste säga Crash.

29. Vad gjorde du på din födelsedag? Hur många år fyllde du?
Jag fyllde 24 år. Och jag vaknade av en CD-skiva som jag bränt till mig själv för att någon skulle sjunga Happy birthday för mig på morgonen. Sen gick jag till jobbet… Och sen bakade jag en tårta och hade tårt- och champagnekalas för mina vänner.

30. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det finns det säkert, men det kan jag inte komma på nu.

31. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Astrid liksom.

32. Vad fick dig att må bra?
Jag själv. Mina vänner. Min familj. Mitt jobb. Våren. Sommaren. Hösten. Vintern.

//Astrid

Nu har vi lämnat 00-talet bakom oss och gått in i 10-talet. How exciting! Detta faktum till ära tänkte jag, som så många andra bloggare, skriva en sammanfattning om det senaste decenniet. Om jag minns…

2000 firade jag in tillammans med familjen och goda vänner på kullen i gamla hederliga Hjärup. Jag fyllde 15 och åkte på konfirmationsläger och hade jättelångt hår som jag ofta hade flätat lite för länge. Jag började nian, tog ut min tandställning och spelade fiol och sjöng som en tok.

2001 tröttnade jag på mitt långa hår och blev korthårig istället. Jag bestämde mig för att börja på Katte i musikklass efter högstadiet, ett beslut som jag senare ångrade och jag fattade ett av mina bästa beslut någonsin- jag bytte till Lars-Erik Larsson. Det här var också året då jag åkte till Taizé för första gången, och blev hooked. Jag träffade massor av helt underbara människor på LEL och sjöng, spelade och gick i skolan i en källare och åt lunch på restaurang.

2002 var jag i Taizé två gånger- en gång som konfirmandledare och en gång med en ungdomsgrupp. Jag hade diverse konserter med LEL, började tvåan och trivdes med livet. Tvåorna fjällvandrade, L & E och jag införde onsdagsfika, jag och Caro började umgås utanför skolan, speciellt hemma hos henne och Underverket. 2002 var även året då jag började dricka kaffe, framför allt Bountykaffe som vi cyklade iväg och köpte på rasterna. Jag akrobatiserade och älskade det.

2003 låtsades jag och några kompisar att vi åkte till Norge på skidsemester när vi i själva verket var i Lund hela tiden och gjorde saker här hemma. Vi åkte till och med till Vallåsen för att göra det hela mer verkligt med snöfoton… 030303 bestämde jag mig för att jag skulle få barn den 11/11-11. Jag var i Tyskland med skolan, på Roskilde med skolkompisar och i Taizé med två kompisar och så åkte jag båt till Newcastle och fick en ny kompis när jag hälsade på två gamla. I augusti blev jag faster (och senare gudmor) till en liten pojke. Jag fyllde 18 och kände mig både liten och stor på samma gång.

2004 började jag min sista termin på gymnasiet. Jag åkte till Newcastle igen och spenderade mycket tid på skolan. Vi övade Little Shop of Horrors och tävlade i Toner för miljoner i Helsingborg, och jag kommer aldrig glömma hur jag rös av välbehag när vi sjöng "Sommarpsalm" i kyrkan. Efter en intensiv musikalvecka hade vi premiär inför fullsatt Stadsteater. Jag gick på studentbal och den 7 juni tog jag studenten. Jag åkte till Roskilde och började jobba på äldreboende. Jag hann med en vecka i Taizé och några dagar i London med Caro också innan jag jobbade heltid hela hösten på äldreboendet. På annandagen åkte jag till Lissabon på Taizémöte.

2005 sjöng jag in i en kyrka Lissabon med 300 andra ungdomar. På natten vandrade vi omkring i Lissabons festkvarter innan jag sent pussade en tysk hejdå. Från Lissabon åkte jag vidare till Barcelona där jag umgicks med vänner i en vecka innan jag tog tåget upp till Taizé. Det kändes som jag var med i en film. Och så åkte jag till Stuttgart i två veckor, och till Berlin efter en veckas mellanlandning hemma. Sen jobbade jag mest hela våren (minus en vecka i London hos Caro) och sommaren för att spara ihop till min drömresa- den till Australien som jag åkte iväg på i augusti. Kusinen och jag klarade av Thailand, Australien och Nya Zeeland innan min värld rasade samman av ett telefonsamtal. Där och då blev 2005 det sämsta året. Jag kom hem till ett kallt och mörkt Sverige, det var gråt, begravning och tunga dagar. Sen flyttade jag hemifrån och jobbade i Hamnen.

2006 började jag på sjuksköterskeprogrammet i Malmö. Det var tungt och våren var jobbig. Jag bodde med en kompis på Möllan, och tillsammans pratade vi och ältade och levde vi. Sen plötsligt en dag vände det. Det blev ljusare. Jag och L beställde biljetter till Transsibiriska järnvägen och i juli åkte vi iväg. Moskva-Ulaan Baator-Beijing. 3 veckor av avkoppling, fest, vänner, tåg, nya äventyr. Jag kom hem fulladdad med nya batterier. Jag hade mina första praktiker, som jag klarade bra trots att det var tungt på hösten. Och vips hade jag gått 1/3 av utbildningen!

2007 gick jag min tredje termin på ssk. Jag tragglade mig igenom terminen men träffade många fina människor. Jag åkte skidor en vecka i Sälen med familjen. Och när sommaren kom började jag jobba i hemtjänsten i Malmö. Jag blev moster till världens finaste Dunderklump, det älskade lilla barnet som vi väntat på så länge. Jag åkte på konfirmationsläger som ledare och i augusti fick jag och L Taizéabstinens och åkte dit ett par dagar. Där träffade jag gamla och nya vänner, men främst blev jag allt mer säker på saker och ting. Jag sökte stipendium att åka utomlands en termin och beviljades 25000:- för att åka till Australien. Och så hade jag praktik. På nyårsafton ordnade vi årets sista, första och bästa fest i AF-borgen för 65 sittande. Ett hejdundrande slut på ett bra år.

2008 inleddes med en superstädning. Våren fylldes av skolgrejer och massor av arbete kring min termin utomlands. Papper skulle fyllas i, och kurser sökas. I maj fick jag veta att jag kommit in i Australien och jag kunde äntligen söka visum. Den 1 juli lyfte planet med mig och A i, och den 3 landade två jetlaggade i Melbourne som skulle bli vårt hem. Galna partyn i början övergick i dater, praktik och skola. En vardag som jag älskade (nästan) varje minut av. Jag gick långa promenader, jag gjorde utflykter, jag träffade nya människor och jag växte enormt som människa. Min pappa och the crew kom och hälsade på, och tillsammans bilade vi längs kusten upp till Sydney. Jag grät av lycka när jag såg Melbourne från planet när jag åkte "hem". Excursionweek, advent i 30-gradig värme, en weekend på kusten, julafton i Eureka, äkta Aussiejuldag, och så det jobbigaste hejdåt innan jag firade nyår med Caro i Sydney.

2009 började i Sydney innan vi åkte buss tillbaka till Melbourne och våra sista veckor där. Vi hann med en roadtrip, hur många Gilmore Girls-avsnitt som helst, packning och många tårar och farväl innan vi åkte hem den 15 januari. Jag kom hem till en examenshögtid som jag egentligen inte förtjänade, men sen klarade jag tenta efter tenta och den 17 mars blev jag leg. sjuksköterska! En vecka efter det fick jag mitt drömjobb, och efter ännu en vecka började jag jobba heltid. And I loved it. Jag hade examensfest, jobbade hela sommaren, åkte en vecka till Taizé och sen jobbade jag igen. I november var jag i London en weekend, sen blev det jul och den spenderade jag på jobbet- och älskade det. Året slutade i J&Ms lägenhet tillsammans med 13 andra. What a year!

Ja, det blev ju ingen liten krönika inte. Men livet är inte litet, livet är stort. Och livet är fint.

Nu ska jag avsluta med ett par rader ur ABBAs Happy New Year;
It’s the end of a decade
In another ten years time
Who can say what we’ll find
What lies waiting down the line
In the end of eighty-nine…
//Astrid

Jag vill minnas den här helgen alltid.

Jag vill minnas hur jag gjorde mig iordning inför A&Ds bröllop, hur snön föll utanför fönstret, och hur det luktade kaffe i lägenheten. Jag vill minnas hur vi knappt såg Görslövs kyrka på höjden, det var så vitt. Vitt vitt vitt överallt som i ett sagoland. Jag vill minnas hur vackert det var när vi kom in i kyrkan, den vackra musiken och framför allt det underbart fina brudparet. Talen, maten, tårtan, skratten. Snön som fortsatte falla utanför fönstren som immade igen av värme och kärlek.

Jag vill minnas bilturen till Malmö och sen Lund, värmen inne i bilen och kylan utanför. Åkrarna som passerade i mörkret. Jag vill minnas hur jag fick gå genom en snödriva för att komma till Caros port och hur LEL’s gamla gäng fanns samlade där inne. Hur vi sent på kvällen gick genom Botan och hade snöbollskrig, hur lycklig jag kände mig, hur jag slänge mig i snön i T’s trädgård och hur skönt det var att komma in. Jag vill minnas brasans varma röklukt, det sprakande ljudet och hur vi satt i en ring och sjöng Sommarpsalm och drack öl.

Jag vill minnas ett Lund i soldis. En lång fika på Ebbas och en fika på EH. Jag vill minnas att tågen och bussarna hem inte krånglade och jag vill minnas hur skönt det var att komma hem till min fina lägenhet där stjärnan i fönstret var tänd.

Det, kära dagbok, är vad jag vill minnas i framtiden om helgen 19-20 december 2009.
//Astrid

Min bästa kompis. Villkorslös kärlek. Min första hund. Outbytbar tröst. Mattes lilla älskling.
Hennes nos i min halsgrop. Hennes snarkningar. Hennes envisa krafsande. Hennes doft.
Pälsen som jag aldrig orkade borsta ordentligt. Hur hon tryckte sig mot mig när hon sov i min säng.

Hon är det finaste jag någonsin har fått och jag kan inte förklara hur speciell hon var.

Hejdå Jonna, I love you, kommer snart.
//Astrid

Det bubblar inom mig. Det är en blandning av skratt och gråt som vill ut… As usual in my world. Idag har jag gråtit minst två gånger. Först till 7th Heaven och sen till Scrubs. Och med gråtit menar jag inte fått tårar i ögonen, utan verkligen gråtit så att tårarna rullat på mina kinder och ner på halsen så att den blivit helt genomblöt.

Jag känner mig knäpp… Jag kan liksom inte bestämma mig om jag är glad eller ledsen, lycklig eller vemodig, av eller på. Det är så himla irriterande! Ibland vore det lite skönt att kunna stänga av sina känslor, bara för en minut eller två, och andas i att bara vara.

Men det är ju inte lönt att analysera sånt här, eller hur?! Vad gör det för skillnad? Ingen. Men, ååååh, ibland önskar jag att det fanns nåt facit på hur man ska leva sitt liv. Eller att man kunde få ta en tjuvtitt in i framtiden för att se hur det kommer bli… Det vore praktiskt ibland, så man visste vad och vem man skulle lägga sin tid och energi på.

Fast hallå Astrid! Det vore ju fusk, och förresten, som Edward Monktons “Zen Dog” säger:
He knows not where he’s going, for the ocean will decide.
It’s not the destination, it’s the glory of the ride!

Det är resan och inte målet som är grejen. Nog sagt om det.

Idag har jag pratat med Mr. Left Leg. Kryss i taket! Han är… intressant… som vanligt. Komiskt är det dock att han just nu bor i samma stad som The Musician. Vad är oddsen på det?

Hej hopp, nu är det slutbabblat.
//Astrid