Idag är jag riktigt förbannad faktiskt. Förbannad på hur sjukvårdens ledning behandlar sina anställda. Förbannad på att jag som nyfärdig sjuksköterska inte kan vara säker på att få fortsatt jobb om två månader, förbannad på att det inte finns ett enda jobb att söka just nu, förbannad på att jag kanske måste fly landet för att över huvud taget kunna försörja mig. FÖRBANNAD!
På Umas ska undersköterskor och sjuksköterskor gå över till ett varannanhelgsschema om sparplanen går igenom. Detta innebär att man ska dra in på personal under veckorna, och därmed spara pengar. Spara spara spara. Jag blir så ledsen… Det är människor vi har att göra med, inte maskiner. Malmö växer, antalet patienter blir fler, men vi som ska ta hand om dem blir färre. Arbetsbördan ökar, vi får sjukare och sjukare patienter, men ändå ska det sparas. Det är ständigt överbeläggningar på avdelningarna på Umas, det är snarare regel än undantag. Hur ska man kunna utöva en patientsäker vård?
Vilken patient vill vårdas på ett sjukhus där personalen är för få och inte hinner med dem? Där sängarna står tätt och man ligger alldeles för många på en sal eller till och med i korridorer? Vem vill bli vårdad av en sönderstressad sjuksköterska eller en utarbetad undersköterska som inte hinner se patienten i ögonen och svara ordentligt på frågor? Vem vill bli vårdad i dagens sjukvård?
Samtidigt som sparkraven hopar sig ska det byggas ännu mer nytt. Det behövs. Det behövs verkligen, sjukhuset är slitet och lokalerna är inte alltid patientsäkra, men det känns bara som om man blir slagen rakt på käften när man får läsa om sådant i tidningen. 6 miljarder kan läggas på nya byggnader, men det ska sparas in på personal. Vem kommer jobba i de nya fina lokalerna? Om inte politiker och sjukhusledning och vem det nu är börjar visa sin uppskattning mot sjukvårdspersonal kommer folk fly från sjukvården. Med all rätt…
Det går åt fel håll!! När Malmö växer och patienterna blir fler, så ska väl för fan sjukvårdspersonal också bli det? ÅH vad jag önskar att jag hade inflytande och var stor och stark och mer insatt så att jag kunde förändra!
Nej, jag tror jag flyr landet och åker till Norge och jobbar. Om det inte vore för att jag älskade mitt jobb och min arbetsplats så mycket…
I’m the one who’s gonna take care of you. Vill du ha mig sönderstressad eller glad och harmonisk?
//Astrid