Ett liv för mig

Jag tänker ofta på hur skönt det vore att prata nåt annat språk än svenska. Att vara tvåspråkig liksom. Om bara min farmor inte slutat prata estniska med min pappa hade jag kanske varit det… Den där estniskakursen i 6an/7an gjorde mig mest förvirrad rent grammatiskt. Det enda jag kommer ihåg är tere tulemast (hej) och suur lennuk maandub (stort flygplan landar). Okej att Hej är användbart, men stort flygplan landar?

Men tänk vilken grej, att kunna ett språk man inte förväntas kunna! Typ ryska. Eller arabiska. Eller kinesiska. Wow! Träffade en svensk i Taizé en gång som pratade flytande ryska… Det imponerade på många. Speciellt ryskorna som pratade om honom. De blev rätt chockade när han lade sig i samtalet på felfri ryska.

Det är skönt när man är utomlands att ha sitt svenska språk. Det förenar. Och man kan lätt gömma sig bakom det. Så många knipor jag och mina reskamrater kommit ur genom att prata svenska! Då förstår ju inte folk när man ljuger ihop en historia eller pratar om nästa move i räddningsaktionen ur knipan. Kan dock vara förödande också. Snackar man skit om någon utomlands på svenska kan man ge sig katten på att den/de är just svenska (eller nordiska).

Med detta ville jag komma fram till att jag är lite bitter för att min farmor ville integrera sig i det svenska samhället och inte stod på sig med i alla fall språket. Får väl se till att skaffa mig en man som pratar annat språk så mina barn blir tvåspråkiga istället!

//Astrid

Nu hinner jag inte riktigt med igen. Plötsligt är det så mycket som ska ordnas och donas. Både till skolan (tenta igen om 3 veckor! Hjälp!), privat och till Australien… Jag vet inte hur många gånger jag har läst Australienplaneringen vad jag ska göra… Det är inte lite… Fast det är såklart kul!

När J&E var här i torsdags tog E en massa bilder. För att vara 4.5 är han riktigt konstnärlig! Tar närbilder på saker jag aldrig skulle se… Han brås på sin far tror jag bestämt. Vi gjorde en video av bilderna, men jag vågar inte lägga ut den här utan broderns tillåtelse… Men lite foton kan jag kosta på mig! Det var längesen nu.

 
Det jättestora pappret.             På väg till affären.

Lillens fot+trottoar.                 Först knådade J, sen jag.

Muffisen klara!                        Fika. Obs: Sugrör!

Ojoj, klockan är redan 14! Ska genast sätta igång med plugget så att jag nu klarar tentan om 3 veckor…

//Astrid

Halleda vad tiden går snabbt helt plöstligt! Nu känner jag att jag inte riktigt hänger med igen… Fast jag gillar det.

Igår hade jag mina brorsbarn här. Jag säger bara; vilken fantastisk faster jag är! Vi ritade på ett jättepapper som jag klistrade upp på golvet, vi gjorde pärlhalsband, vi gjorde hemmagjord pizza, vi gjorde en video, vi var och handlade, vi drack saft, vi åt glass, vi bakade muffins, jag berättade om kroppens funktioner (mat till bajs), vi spelade spel, vi lyssnade på Måns skiva jag vet inte hur många gånger (1, 7 och 12 är storfavoriter)… Jag fick till och med att tvätta att bli roligt! Ja, ni hör själva. Behöver ni dagisplats är det bara att ringa mig!

I veckan har jag också hunnit med att ha simulatorövning. Kan liksom inte förklara, men det var enormt roligt! Och lärorikt. Och idag har vi haft S-HLR, HLR för sjukvårdare helt enkelt… Med defibrillator. Det var inte riktigt lika coolt som på Cityakuten eller Grey’s, men det känns skönt att få bekräftat att man kan liksom.

Något annat jag hunnit med är att ha möte om Australien, så nu vet jag mer. Mycket som ska fixas och organiseras, men det passar mig fint! Vet vilka kurser jag kommer läsa, när terminen börjar, vilka tentor jag måste göra hemma… Och så vidare. Shit, jag ska verkligen åka! Wehey!

Ojoj, nu börjar snart På spåret! Det ska jag se. Åh. Har faktiskt sett fram emot en riktigt lugn och skön fredagkväll i min ensamhet.

Trevlig helg!
//Astrid

Jag är ful och äcklig. Yes box, fruktansvärt ful och äcklig om jag ska vara ärlig. Eller jag känner mig åtminstone som det. Har fått världens största munsår på både över- och underläpp. Jag ser ut som en läppförstorad brutta fast utan silikon (eller vad man nu har i dem) och med blåsor istället. Fult och äckligt helt enkelt! Ont gör det också. Så jag är gnällig…

Annars är det fint. Vädret är underbart, dagen har varit bra (skola, kaffe o promenad) och jag känner mig laddad inför nya kursen. Medicinsk vetenskap II. 56 sjukdomstillstånd ska tryckas in i min lilla hjärna på 5 veckor. Hur ska de få plats där inne? Hur kommer det att gå? Det är frågan det. En mycket bra fråga faktiskt. Men jag har bestämt att det ska gå, så då gör det väl det också…

Idag har jag renast min garderob. En papperskasse fylld med kläder och väskor lyckades jag rensa bort. Dessutom är den sjukt mycket bättre organiserad nu= me like a lot.

Nu ska jag inte sitta här och blaja, nu ska jag läsa om hyper- och hypoglykemi, lungödem och olika chocktillstånd.

Wehey!
//Astrid

För några timmar sen kom jag hem från konfirmationsläger i Åkersberg. Faktiskt riktigt trevligt! Det är ledarna som gör det liksom! Det bästa måste jag säga var maten. Så gött att få lagat, god, varm mat varje dag… och sallad! Ah. Det är livet det!

Snart kommer Caro hit och hämtar mig, då ska vi äta falafel och köra till Eslöv. En riktig höjdarlördag! Alltså på riktigt. Inget kan bli misslyckat när radarparet är på G. Sen ska vi fira Alla Hjärtans Dag tillsammans. Hon och jag är ju i princip gifta, så varför inte fira?

En annan grej som är så sjukt skönt och bra är att jag klarade den sjukt trista tentan, den kvalitativa vetenskapsmetodikstentan. WOHOO. I’m the king of the world!

Nä, får väl packa ihop mig. Ska ju ändå till metropolen liksom.
//Astrid

Än en gång: Jag har världens bästa vänner! Helgen har varit enormt bra faktiskt. Speciellt lördagen… Efter lite för få timmar vaknade jag o Caro och bestämde oss för att ha brunch. Lars, Martin, nybakta scones, smoothie, morotskaka, te, kladdkaka, pyjamas… Mmm. Så himla trevligt! Sen gick vi ut på stan vi fyra och bara var liksom. Ett par timmar av att bara vara. Sen tog vi en öl/cola på en restaurang och skrapade trisslotter som vi inte vann nåt på. Men det gjorde inget.

På kvällen slängde vi ihop en lasagne och kollade på schlagern, såklart var rökmaskinen och lampan igång. Ingen fest utan rökmaskin numer. Jag var en sväng och spelade Wii, och sen stack vi till Lunds. Där träffade vi andra festglada kompisar. Och så blev det lasagne och morotskaka till nattamat. Dessutom ingick jag i en pakt med en kompis (kommer inte glömma det, ses om 6 år! haha), så nu har jag framtiden utstakad. Hehe.

Idag har jag gått en långpromenad med Am och njutit av solskenet och sen varit på kalas i Lomma. Tacos- mums!

Ja, vad kan jag säga? Detta var nog den bästa helgen på länge. Har blivit många såna helger i år, men det tackar jag inte nej till. Finfint!

Nu ska jag sova och ta igen helgens förlorade timmar.
//Astrid

Idag har varit en bra dag. En promenad med Am runt Pildammsparken, denna oas mitt i Malmö, en förmiddag med öppet fönster och fågelsång och en eftermiddag i Hjärup med barnkören. En bra torsdag helt enkelt!

Igår var också en bra dag. Eller tja. Först tenta, men sen bjöd Am på tårta och vin och ost. Inte dumt alls! Trevligt sällskap, god tårta, lite akrobatik och mycket skratt, man kan knappast begära mer en grå onsdag i februari…

Imorgon är det fredag och det kommer nog också bli en bra dag. Den har potential att bli det i alla fall! Projektplan, morotskaksfika och spel med tre av mina fyra favoritflickor, hemmagjord pizza med Caro, förfest med Lars-Martin-gänget och så utgång. Ja, imorgon har verkligen potential!

Nu är klockan mycket. Min säng kallar på mig…
//Astrid

Nu sitter jag och Caro i varsin telefon och nynnar för varandra. Låten är en riktig högstadiehöjdare (Cilis, en av våra favoriter) som jag inte riktigt vågar säga namnet på. Då riskerar jag nog att tappa en del läsare… Men det är en låt fylld av visdomar om man säger så. Haha.

Märker att jag får fler och fler läsare av någon anledning… Vem är ni?
//Astrid

Söndag igen… Veckorna har börjat gå fort igen. De senaste två veckorna tycker jag har gått trögt som aldrig förr. Men nu är det februari! Dagarna blir längre och längre, himlen var fortfarande ljus här ute klockan halv sex. Härligt!

I morse sjöng jag i kyrkan, riktigt fint. Och efteråt var det kyrkkaffe… Fastlagsbullar (semlor för norrlänningar) och kaffe. Mums! Ibland känner jag att det är där jag hör hemma, i kyrkan, men jag vet inte. Njäe. Kanske, vem vet? Den som lever får se!

Är inne i en period när jag verkligen har mina känslor utanpå, har nära till gråten och är sjukt sentimental mest hela tiden. Som nu precis. Lyssnade på ‘Stad i ljus’ och slogs (än en gång) av hur BRA mina vänner är. Jag har verkligen världens bästa vänner. Och så trillar en tår ner för kinden… av glädje såklart. Så är det hela tiden. Det kan vara lite frustrerande ibland, men samtidigt är det skönt. Det visar ju att jag har känslor… Som om jag inte visste det redan…

Dagens sång får bli denna;

Möt mig nu som den jag är,
håll mitt hjärta nära dig,
gör mig till den jag ska bli
och lev i mig.

Den brukar jag och Caro sjunga när vi har våra små andakter. Det är liksom vi. Och så är den så himla klockren. Mitt i prick sattsäja!

//Astrid