Kära bloggläsare,
nu är det inte långt kvar till jag flyr landet. Nej, för om ett dygn sitter jag på Heathrow och väntar på planet till Hong Kong. Det börjar bli pirrigt nu kan jag meddela. Fast läget är under kontroll, så allt är lugnt!
Från och med nu kommer jag finnas HÄR! Häng gärna med och läs om mina äventyr i Melbourne… Men man vet aldrig, nån gång kanske jag får för mig att skriva här… Vi får se!
Ses i december dudes!
//Astrid
ÄNTLIGEN!!!
Nu har jag fått mitt visum! Jag får alltså åka. Jag får alltså komma in i landet och vara där. WOHOOO!!! Jag har drömt mardrömmar om detta, men nu är det som om en stor tyngd har lyfts från mina axlar. Shit.
Det är bara 1 vecka till jag åker. 7 dagar. Om en vecka sitter jag på Heathrow och väntar… Underbart. Och nervöst.
Sista veckan i Sverige är hektisk. Måste ju hinna träffa folk! Det är inte det lättaste kan jag meddela. Men ja, det ska gå det med!
Nu ska jag läsa lite Harry Potter 7 för att fira.
//Astrid
Jag drömmer stressdrömmar varje natt. En natt har jag inte hunnit packa, en natt måste jag göra om min lungröntgen som helt plötsligt visar att jag har tuberkulos, en natt har jag inget visum och så vidare, och så vidare. Jag kan inte somna på kvällarna heller… Jag ligger bara och tänker på vad jag måste göra och ska packa. Shit, det ska bli så himla skönt att sitta på planet och vara på väg.
Nu har jag nog bestämt mig för att lägga bloggen på is när jag är iväg… Kommer bara ha en Resdagbok. Fast det som lever får se. Kommer antagligen inte kunna hålla mig borta från bloggen. We’ll see.
Ja, nu sitter jag här och är nervös eller stressad eller nåt. Imorgon och på måndag blir fixardagar. Helt klart.
Nu- mys med hundarna i soffan (också viktigt innan jag åker)!
//Astrid
Jag har haft min australiensiska vän Hannah här på besök sedan i torsdags. Det har inneburit:
Hannah och jag träffades första gången i Taizé januari 2005. Då var det inte mycket folk där, runt 50 personer. Vi lärde känna varandra rätt bra med andra ord. Sen träffades vi igen i Australien när jag var där… Och sen dess har vi inte setts. Ganska sjukt egentligen, men Taizé gör knasiga saker… 3 år efter vi sist sågs och vi har ändå sjukt kul. Förra gången vi skiljdes åt, i Australien, var jag helt enormt sentimental för jag trodde att vi inte skulle ses igen och jag ville verkligen lära känna Hannah bättre… Denna gången vet jag att vi kommer ses igen och jag vet att jag kommer få lära känna henne bättre.
Nåväl nåväl, nog om det. Det är dags för mig att krypa till kojs. Imorgon har jag ingenting för mig och då ska jag bara läsa och slappa. Det ska bli så skönt så skönt!!
//Astrid
Jag blir sentimental över småsaker just nu. Innan när jag pratade med Caro (ovanligt) hördes studentflak i bakgrunden och jag fick tårar i ögonen. Så fort jag tänker på att jag ska lämna Caro i 5 månader får jag tårar i ögonen. Tanken på att vara utan syskonbarnen gör mig gråtfärdig… Och så vidare. Det har ingen hejd.
Jag är nog nervösare än vad jag tror. Tänk så ordnar sig inte allt? Tänk så hinner jag inte få visum? Tänk så kommer jag inte trivas? Tänk så klarar jag inte tentan? Tänk så klarar jag inte tentorna där? “Det ordnar sig, det gör det alltid” brukar vara mitt mantra, men nu är det fasiken så att jag tvivlar…
Hjälp!
//Astrid
Jag tycker inte om att känna mig liten. Det har jag gjort några dagar nu. Gillar det INTE. Och jag gillar inte hur folk kan få en att känna sig liten. Så, då var det sagt.
För övrigt är jag stressad. Inte stressad i som att “oj vad jag har mycket att göra” kanske, men stressad som i “oj shit jag åker snart och jag har inget visum och jag har tenta på torsdag och jag vet inte om jag har alla papper jag måste ha och shit”. Typ så. Gillar inte riktigt det heller. Det går inte att göra åt att jag är stressad. Jag kommer vara stressad fram till jag får mitt visum. Och det kanske inte händer förrän dagen jag åker. Hjälp!
Och så funderar jag på att sluta blogga. Jag kan inte skriva vad jag vill, och för vems skull skriver jag egentligen? Och hur många är intresserade? Nä… funderar starkt på det. Får kanske bli en resdagbok när jag är iväg. Och inget mer. Kanske.
Jag är skittrött. Jobbig dag på jobbet. Psykiskt utmattande patienter. Tunga lyft. Ajaj i hjärtat och ajaj i ryggen. För att bota detta ska jag sticka ner till Lilla Torg och ta en öl, sen ska jag sova tidigt. Oh yes. Det ska jag.
//Astrid
Är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag,
för det är Astrids födelsedag!
Hurra hurra hurra!
Hurra hurra hurra!
Jag kom precis hem för Köpenhamn där jag o Caro spenderat dagen. Först tog vi en båttur, sen gjorde vi Ströget… Och så TIVOLI. We went wild och köpte åkkort och åkte alla läskiga karuseller. Utom en. Caro ville men jag vägrade, och Caro bangade åka själv. Tönt. 
Caro… vilken dag vi haft. Vi är fan bäst! Heja oss! Tack för idag.
Nu ska vi kolla på alla 1 miljon bilder jag tagit idag. Lovar att visa sen!
//Astrid- nu 23.
