Ett liv för mig

Idag ska jag göra något enormt jobbigt… Nämligen säga hejdå. Om cirka 5 timmar. Jag blir tårögd bara jag tänker på det, och igår var jag ett vrak. Men som min kära absoluta bästis Caro så klokt sa; allting ordnar sig, och man får gråta över saker som man tycker enormt mycket om. Så det gör jag, och det kommer bli värre i eftermiddag.

Såhär jobbigt trodde jag inte att det skulle bli, det trodde jag verkligen inte. Det är ju nästan sjukt! Bara att bita ihop. Och till slut måste väl tårarna ta slut?

Nej, det här går inte, jag måste sluta skriva!
Får packa för Sydney och tänka på annat tills timmen A som i Avsked är här.
//Astrid

Här i Australien är det inte precis något väder som påminner mig om julen… Inte för att jag tackar nej till sol och blå himmel, absolut inte, men jag har inte känt mig alls julig förrän nu i helgen. Och det var på grund av en gran. En sådan simpel liten sak som en gran.
För…
Att klä en julgran ger julstämning.
Att klä en julgran med någon man tycker om ger ännu mer julstämning.
Att klä en julgran med någon man tycker om samtidigt som man lyssnar på julmusik ger mest julstämning.

Därför bjuder jag idag på sången som jag nynnar på just nu… Och som jag dansade till när jag (vi) klädde granen igår.

Men all good things come to an end, är det inte så?
Jag önskar bara att vi hade lite mer tid…
Glad tredje advent!
//Astrid