Ett liv för mig

Jag blir så trött!
Jag har precis kommit hem från Australien där jag haft the time of my life. Såklart att skolan ska strula här hemma också. Dessutom är jag fattig som en liten lus, och arbetslös.

Jag blir så arg!
Det går knappt att beskriva varför skolan strular, men i korta drag kommer jag antagligen behöva göra extra praktik utöver det jag gjort i Australien för att få examineras. Smart att komma på det NU när vi kommit hem och inte har en aning om hur våren kommer att se ut. Och om jag nu behöver göra mer praktik, hur ska jag kunna få jobb innan dess, när jag inte ens vet när och om jag ska göra min praktik? Och hur ska jag kunna finansiera 8 veckors praktik? Aaaahhhhhhhhhhhh. Jag hatar att inte kunna planera!!!

Jag blir så ledsen!
Jag blir så ledsen att detta ska få överskugga min underbara tid i Australien… För just nu känns det så… Att detta kommer i vägen för att jag ska kunna säga att Australien var sjukt bra. Fast det var det. Men så finns det lilla "men:et" igen. Jag hatar men. (hehe, man skulle kunna missförstå det).

Så nu sitter jag här och försöker planera mitt liv. Det går som sagt inte så bra. Man måste ha pengar till allt. Min första tanke var "TAIZÉ!". Men hur ska jag kunna ha råd med det? Min andra tanke var "RESTKURS!". Men kan jag söka det nu? Min tredje tanke var och är "HJÄLP! HJÄÄÄÄÄLP! KAN INGEN HJÄLPA MIG?! FINNS DET INGEN BARMHÄRTIGHET?!".

Jag måste koncentrera mig på min tenta som jag har imorgon. Sen får jag ta tag i mitt liv… Skriva listor, söka jobb, skaffa pengar, skaffa ett liv.

Nu ringde Caro och sa att allt ordnar sig. Det gör det. I know… Men… ibland kommer det liksom över mig, livet alltså.
Nä, bäst att anamma Oz-mentaliteten som jag gillar: "No worries!". Eller som Pumba & Timon säger: "Hakuna Matata!"
NO WORRIES ASTRID, NO WORRIES.

Hjälp!
//Astrid

Nej, allt är inte bara bajs och blä. Jag lovar!

Men faktum är att jag måste få vara ledsen. Ledsen över att vara hemma, ledsen för att jag saknar Melbourne och livet där så himla mycket. För jag hade trots allt 7 underbara månader, och jag har sällan känt mig mer hemma än i Melbourne, och trivts med livet så mycket som där… Och det är faktiskt helt sant! Ja, det var jobbigt där med. Ja, det var vardag där med. Men åh, när man går och tittar ut över staden och får tårar i ögonen, då är det väl ändå nåt speciellt? Ett tecken på att man trivs bra?

Nu måste jag hitta mig själv i Malmö… Och förstå att jag är hemma och att det faktiskt är här jag bor! Att det är här jag hör hemma. För det är det väl?

Men nu är det upp till mig! Min framtid och mitt liv ligger i mina händer. Snart måste jag rycka mig i kragen och försöka hitta ett jobb och staka ut min framtid. Hitta vägen. Kratta gången helt enkelt.

//Astrid
Ps. Right here, right now.

Hej.
Jag hatar att vara hemma.
Det var det enda jag ville säga idag.
Och bara slänga in en bild varför:

//Astrid

Jag är hemma igen. Hemma i Sverige, i Malmö, i min lägenhet.
Just nu ser min lägenhet ut som ett kaos, likaså min hjärna. Och mitt hjärta. Jag försöker reda ut allt på samma gång… Och ni som känner mig vet att jag reder ut kaos genom att organisera och sortera, så det är det mina dagar består av just nu. Sortera kläder, böcker, känslor, tankar, minnen, bilder. Jag har 2000 bilder, jag har 2000 underbara minnen, jag har 2000 känslor på en och samma gång. Det blir rätt mycket att reda ut, men så småningom ska jag väl komma i mål. Dessutom är jag jetlaggad som en gnu. Inte så att jag inte kan sova… Tvärtom. Det är det enda jag vill göra. Jag är trött hela tiden. Och seg.

Trött för att det är mörkt, trött för att jag är jetlaggad, trött för att jag är hemma, trött för att jag inte alls vill vara hemma egentligen. Jag saknar min stad Melbourne så mycket att det gör ont i magen. Melbourne skyline som jag grät när jag såg när jag kom hem från Sydney. Melbourne som jag grät när jag såg från ovan när jag kom hem från Sydney. Melbourne som jag grät när jag lämnade den 15 januari.

Här hemma väntar… Vuxenlivet. Plugg, CV:n, jobbsökande och en allmän röra. Jag vill inte vara hemma! Jag vill till Melbourne!! Jag kände mig hemma där, jag trivdes verkligen med mitt liv, jag älskade varje minut. Skit och mög.

Nej, det är inte bara dåligt att vara hemma. Det är närmre till vänner. Det är närmre till Frankrike. Det är lättare att ses. Jag har saknat mina vänner, och dem kan jag träffa varje dag om jag vill nu. Det är skönt. Och J, E & A, de kan jag träffa hur mycket jag vill. Skönt.

Positiva Astrid, kom tillbaka!
Nu gaskar jag upp mig och sticker till Lund och äter lunch med Lars. Sen ska jag sjunga. Och DET har jag verkligen saknat. Sen ska jag hem till min lägenhet igen och organisera igen…

Lucky to be coming home again?
//Astrid

"for Astrid
Tack for duken!"

Fem ord som både får mig att le och vilja gråta. Men det var nog den finaste presenten jag någonsin fått faktiskt.
//Astrid

Okej, som sagt är jag ju en sucker för listor, och innan jag skrivit klart min “årskrönika” och letat upp bra bilder blir det en liten lista… Yey!

1. Gjorde du något 2008 som du aldrig gjort förut?
Massor!

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Mais oui. Jag åt inte godis på ett helt år, jag åkte till Australien, jag var den jag ville vara…

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2008?
Nope!

4. Dog någon som stod dig nära?
En nära vän till familjen.

5. Vilka länder besökte du?
Sverige, Danmark, Australien. Och så mellanlandade jag i England och Hong Kong, men det gills kanske inte?

6. Är det något du saknade år 2008 som du vill ha år 2009?
Något jag saknade? Inte egentligen nej!

7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid minnas, och varför?
20 & 21 september, roadtrip till Anglesea. Och en massa massa andra fina datum.

8. Vad var din största framgång i år?
Att jag klarat att jobba på sjukhus utomlands! Och att min engelska faktiskt höll måttet och jag vågade göra hela utbytesgrejen.

9. Största misstaget?
Hm… att jag inte koncentrerade mig tillräckligt när jag borde?

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Njäe. Lite förkylningar sådär, men inget stort. Fick inte ens mul&klöven!

11. Bästa köpet?
Biljetten till Australien.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Resor. Kaffe. Kläder.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Massor gjorde mig riktigt glad. Melbourne till exempel, bara jag tittar på staden blir jag ju glad! Och alla nya människor jag träffat här nere. Mr. Left Leg. Och mina gamla vänner, speciellt Caro. Och min familj. Och ja… livet helt enkelt!!

14. Vilka sånger/artister kommer alltid att påminna dig om år 2008?
Bubbly- Colbie Caillat (Colbie över huvud taget), Jason Mraz, Black&Gold- Sam Sparro, Regina Spektor, Ben Folds… Fasiken, all musik jag lyssnat på i Australien kommer ju att påminna mig om 2008!

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare skulle jag tro.

16. Smalare eller tjockare?
Same same but different. Gick upp litta, men tror jag har gått ner igen. Har inte riktigt koll…

17. Rikare eller fattigare?
Eh. Fattigare!

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Sjungit.

19.Vad önskar du att du gjort mindre?
Analyserat!

20.Hur tillbringade du julen?
Julafton: på stranden med Anna.
Juldagen: hos Bens familj.

21. Blev du kär i år?
Jomenvisst.

22. Hur många one night stands?
Hur intressant är det att veta på en skala från 1-10?

23. Favoritprogram på TV?
Hm… jag har ingen aning.

24. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nope.

25. Bästa boken du läste i år?
Med tanke på att jag läst 19 böcker sen jag kom till Melbourne borde jag kunna svara på det, men icke sa nicke! Jag vet faktiskt inte…

26. Något du önskade dig och fick?
Kärlek.

27. Något du önskade dig men inte fick?
Inte precis nej. Har varit en riktigt lyckosam tjej 2008!

28. Årets bästa film?
Mamma Mia. Eller kanske Australia.

29. Vad gjorde du på din födelsedag? Hur många år fyllde du?
På min 23-årsdag åkte jag och Caro till Köpenhamn och firade hela dagen lång med båttur, lunch, fika, shopping och tivoli. Helt perfekt!

30. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Inte mycket, inte mycket.

31. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Same same but different.

32. Vad fick dig att må bra?
Jag själv. Mina vänner. Min familj. Och så han, han den dära.

//Astrid
Ps. Det var otroligt jobbigt att säga hejdå. Och det är fortfarande jobbigt. Jag var inte beredd på det här. Saknaden är enorm, redan.