Ett liv för mig

Gah, jag har sån huvudvärk! Och har haft det hela dagen… Borde kanske dricka mer. Borde sova nu. Borde och borde och borde. Gah!

Jag lyssnar på Philipp. Han är begåvad. Det var längesen. Både som vi sågs för första gången, och som vi sågs sist. Tiden rullar på… Här är jag, där är han. Såklart.

Nu är allt klart inför lördag… Eller nästan. Mor och jag ska handla imorgon. Far ringde från Bottleshop innan. Åtta kladdkakor är bakade och i min frys. Nu väntar jag bara på dagen E som i Examensfest. Naajs.

Fy så trött jag är, måste sova. Jobbar tidigt imorgon. Sen blir det massa skoj!!
//Astrid

Idag är det en såndär bra dag, trots att jag är bakis. Eller är det kanske på grund av just det? Jag hade en mycket trevlig kväll igår, trots att jag var trött som en gnu när jag begav mig hemifrån och inte hade några förväntningar alls på kvällen. Det brukar bli bra då. Och fast jag egentligen inte hade tänkt att följa med ut från början gjorde jag det, och det blev hur najs som helst! Mmm… Schlager! Mmm… Dansa! Liksom. Och fast jag var så trött så var jag den som stannade längst. Det var inte dumt.

Och idag sov jag lite för länge, så nu kommer jag säkert inte kunna sova ikväll och jag som börjar 6.45 imorgon bittida. Nåväl, det löser sig ändå! Caros citat från 2004 (det var det väl?) lever kvar ännu: “Jag kan sova tre timmar och sen jobba, jag är ingen mes!”. Och snart ska jag se LEL’s Fame! Fattar inte att det är fem år sen vi satte upp Little Shop of Horrors. Bisarrt att tänka sig. Och då tyckte man att man var så stor, det var man inte.

Och så pratar jag med Mr. Left Leg. Han kommer antagligen till Sverige snart. Jaha, tänkte jag, det blir ju trevligt. Men inte mer än så! Hur gött är inte det? Att jag tänkte så och inte typ “Åååh… Vad jag har saknat honom, och herreminje vad jag längtar efter honom”. Livet knallar på liksom, efter regn kommer solsken, bakom molnen skiner solen, efter uppförsbacke kommer det en nerförsbacke etc. Me like.

Idag är en bra dag!
//Astrid

Någonting har hänt med mig. Någonting är att jag tycker det är så otroligt tråkigt att vara själv. Helt otroligt, fantastiskt, jättetråkigt. Jag söker, suktar efter och behöver bekräftelse hela tiden. Detta resulterar i smsstalking, onödiga samtal, och att jag längtar till jobbet när jag inte är där. Det sista är kanske bra i och för sig, för det betyder att jag trivs! (Det gör jag).

Men som nu till exempel… Istället för att gå och lägga mig sitter jag och tänker ut potentiella smsoffer, kollar Facebook stup i kvarten och önskar i smyg att Caro och jag fortfarande pratade i telefon. Vad kan man göra åt detta faktiskt ganska jobbiga problem?

Nä, slå mig! Nu gick jag in på FB igen!! Säg åt mig att gå och lägga mig och inte drömma som jag gjort de senaste dagarna. Det blir bara jobbigt då.

Ja, okej… Sova var det. Och inte drömma!
Häpp och hej!
//Astrid

Nä, nu går tiden sådär snabbt så att jag inte riktigt hänger med igen! Den har en tendens att göra det den här tiden på året… För ett år sedan kunde jag inte vänta till juli, nu hade jag mest velat att tiden skulle… inte stanna… men gå lite lite långsammare. Inte av nån speciell anledning, men ändå!

Jag och Caro jämförde scheman härom dagen, eller rättare sagt, kollade om vi hade nån helg när vi kunde hitta på nåt i sommar. Det har vi inte. Nåväl, det ska nog bli en bra sommar i alla fall! Att jobba helg är onekligen baksidan av sjuksköterskeyrket. Det är inte en baksida att det varje månad klirrar till i kassan den 27e. Bara en vecka till löning nu! TJOHO!

Igår satt jag och Caro och drack rosé och åt kycklingsallad på Caros takterass och pratade om livet. Det var en bra kväll. Jag kom på att jag måste tro på mig mer, Caro höll med. Och så kom jag fram till att jag skulle behöva lite loving, det hade liksom inte suttit fel. Var är alla män i mitt liv?!

För övrigt anser jag att sommaren ska komma på riktigt nu.
//Astrid

Okej, måndagen kan beskrivas med ett ord: hormoner. Dessa hormoner. I mitt nästa liv ska jag inte vara kvinna, då ska jag vara en narkotikahund!

Fast jag måste säga att hej hopp vad jag behöver bekräftelse. Helt enormt! Jag sjunker ihop som en liten pöl på golvet om jag inte får det… Och jag menar, det är inte sådär att man får bekräftelse varje dag på jubbet liksom… Fast jag skulle behöva det. Jag skulle behöva ett ryggdunk eller ett “tjoho!” eller ett “BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA ASTRID DU KOMMER BLI EN SJUUUKT BRA SJUKSKÖTERSKA!” om dagen. Tror ni man kan fixa det? (Det var ju ett himla tjat om jobbet).

Anyways, man kanske skulle ta och skaffa sig ett liv utanför bloggen? Sounds like a plan mates.
//Astrid

Idag är det någonting som fattas. En liten liten pusselbit. Kan inte riktigt peka ut vad det är, men hela dagen har varit knäpp. Och i magen gnager oron.

Jag behöver en kram.
//Astrid

Som sagt. det går ju lite upp och ner på det där jobbet. Om jag igår kände mig som en vilsen gåsunge bland hönor, kände jag mig idag som tuppen i hönsgården. Typ. Idag var en bra dag.

Annars har livet sin gilla gång, det händer egentligen inte så mycket, och när det väl händer nåt jobbar jag. Näää, riktigt så illa är det inte! Mycket snart ska jag ha examensfest, och det ska bli gött.

Jaha, nu är jag ledig fre, lör & sön. Det blir najs. Planer: sova ut. Och läsa om intoxikationer och hjärtat. Det blir fint.

För övrigt gillar jag att ha pengar på matkontot. Min kyl är väldigt mycket roligare nu än vad den varit på lääääänge.
Tjipp och hej!
//Astrid

Här ser ut som ett bombnedslag hemma. Me don’t like. Kanske beror det på att jag bott hos päronen och passat hundarna i två veckor, kanske beror det på att jag är slarvig. Tror på en kombination.

Nåväl nåväl, nu är jag tillbaka i mitt älskade Malmö, i min älskade lägenhet. Så skönt det är att slippa pendla!! Älskar min cykel “Gula faran”. Henne kan man lita på…

Valborg kom och gick. Jag jobbade. Fast först hann jag med en sillafrukost hos Caro, och det var ju tur, annars hade det känts ganska dött! Sillafrukost är en himla trevlig tradition tycker jag, kan man dricka snaps blir den ännu trevligare. Nu snapsade jag 2.25% cider…

Äh, palla skriva mer! Nu ska jag krypa till kojs, drömma om jobbet (ny tradition på nätterna tydligen) och sen vakna upp till en ny jubbedag. I like my life right now.

//Astrid
Ps. Är GRYMT sugen på en EH-cappucino och har varit så i några veckor. Är det nåt fel på mig då?