Ett liv för mig

Det är dagar som denna man hade behövt en anonym blogg. Det hade ju varit gött.

Annars då? Tackar som frågar, det är fint! Jag är fortfarande fast i Spotify (Caro skrattar åt mina playlists), jag jobbar och står i, jag har fortfarande världens bästa arbetskompisar (och arbetsplats för den delen) och idag har jag gjort av med lite lön på presenter till både mig själv och andra. Me love lön.

Egentligen har jag så himla mycket jag skulle vilja skriva av mig om. Men, näe, inte nu. Kanske aldrig.

Bara en sak… Idag på jobbet fick jag kommentaren "OJ! Du ser allvarlig ut! Det har nog inte sett dig vara innan… Jo, en eller två gånger." Ska man ta det som en komplimang eller?

//Astrid

Ikväll är en kväll när jag inte vet var jag ska göra av mina känslor… Jag vet inte ens om jag är glad eller ledsen. Ni vet, jag fnissar lite, sen får jag tårar i ögonen. För ingenting. Eller tja, jag tittar på Australienbilder och lyssnar på sentimental mögmusik. Varför plåga sig? VARFÖR?? Jag är en tönt.

Jag skulle behöva gå en misärpromenad a la den när jag gick vilse i Melbourne för att skingra mina tankar. Jag har redan provat att städa bort dem, men det funkade inte. Jag längtar ändå.

Nä, jag ska sluta nu. Renbädda sängen och sen krypa ner i rena lakan med nytvättat hår och somna. Och vakna imorgon utan knäppa känslor och sånt skit. Förhoppningsvis…

//Astrid
som har ett wunderbaum liv, det bara dippade lite ikväll. Mutti und Vati behöver inte vara oroliga!

Dagens lista:

• I love my job.
• Trots min vuxenhet med jobb, tjänstledighet, lön, utbildningar är jag världens barnsligaste.
• Jag gillar att vara omgiven av folk. Det är så TOMT i min lägenhet!
• Mihihiahahhaaohohaha.
• BLA BLA BLA.
• På onsdag ska jag sjunga lite, tjohej.
• Det här är en mycket ointressant lista, men jag kommer säkert tycka att den är festlig i framtiden.

Nu ska jag sova! Imorgon väntar lite utbildning.
Jodåsaaaatt!
//Astrid

Nu är det liksom mitten av september. Är det inte sjukt så säg? Dagarna springer förbi innan man hunnit reflektera över det. Hej och hå, välkommen till verkligheten Astrid.

Jag gillar mitt liv. Jag gör verkligen det. Jag har haft några riktigt bra dagar nu på sistone. Kalas, 90-talistutgång, mysdag med Caro, lite shopping, utvecklingsdag, Dunderklumpen och så Taizémässa (äntligen, var det inte det jag sa jag skulle göra för 2 år sen?). Jag har liksom tagit vara på mina dagar… Ibland är jag så otroligt dålig på det! Ligger och tittar på Seventh Heaven hela dagen liksom. Eller vänta, det kanske också är att ta vara på dagen?! Oh yes it is.

I alla fall, blaj blaj, hej hopp! Jag är glad! Jag drömmer mig bort på Hemnet. Nån dag kanske jag hittar nån som vill flytta ihop med mig, och då vet jag PRECIS hur min lägenhet ska se ut. Så det så!

Förresten har jag äntligen fått en Spotifyinbjudan, och jag är såklart helt hooked. Hooked on a feeling, sattsäja.

Adios amigos!
//Astrid

And which one of you
by worrying
can add a single day to their lifetime?
Matt 6:27

Det är så enkelt att jag egentligen inte kan skriva mer. Jag försöker hitta orden att berätta om min vecka i Taizé, som har varit enormt avkopplande, men nu har jag suttit här och börjat meningar utan att kunna avsluta dem. För allt ryms i bibelversen och i rubriken. Och än en gång i den här:

Gott, lass meine Gedanken
sich sammeln zu dir.
Bei dir ist das Licht,
du vergisst mich nicht.
Bei dir ist die Hilfe,
bei dir ist die Geduld.
Ich verstehe deine Wege nicht,
aber du weisst den Weg für mich.
Taizésång nr. 139.

Jag är säker på att Gud tar hand om mig. Det är ingen slump att jag dagen innan jag åkte fick reda på att jag fått förlängt på min älskade avdelning, jag är säker på att mannen där uppe hade ett finger med i spelet. I like it.

Knock, and the door will opened to you.
//Astrid