Ett liv för mig

Idag har jag plågat mig själv. Jag har lyssnat på Colbie Caillat. Det påminner mig så enormt mycket om Mr. Left Leg, så enormt otroligt mycket. Om allt fint vi gjorde, alla bilturer, alla samtal, alla promenader, allt. Det påminner mig om hans pojkrum, det påminner mig om vår första kyss, det påminner mig om dagarna i Sorrento och om julen. Och hjärtat gjorde ont av all påminnelse. Det snörpte till ogillande och när jag cyklade till jobbet med iPoden, som också påminner mig om honom, i öronen trillade en liten tår ner för min kind.

Det var då det slog mig- han har faktiskt sårat mig mer än jag trott. Eller mer än jag velat erkänna kanske. För jag har spelat stark, oberörd, ja, till och med inbillat mig att jag såg det komma. Men to be totally honest, det gjorde jag inte. Åh, himla STEN! Nä, nu blev jag faktiskt lite arg på honom! Och så är jag arg för att han kommer undan så lätt, att han sitter där var han nu är i Europa och tror att han gjort allt rätt fast han faktiskt skötte allt så jävla dåligt. Han kan ju sköta sina relationer såhär i fortsättningen med, det kommer man långt på. Helt klart. BAJS PÅ HONOM.

Kanske springer vi på varandra i livet någon gång, på en pub i Melbourne kanske. Då ska jag säga honom ett och annat. Och vara jävligt snygg och charmig så han vet vad han missat. His loss.

Mr Left Leg, if you’re reading this; you broke my heart.
//Astrid

Imorgon är det ett år sen jag åkte till Melbourne. Hipp hipp hurra för det! Att jag åkte alltså! Trots allt strul var det värt det 100 gånger om och jag skulle aldrig vilja ha det ogjort. Jag skulle till och med kunna tänka mig att göra om det. Och kanske gör jag det. Det ni!

Igår skapades firman Mandelns och Monstrets Hantverkeri-och städfirma. “Vi är inte bara snygga, vi fixar också!” är vår slogan. Just nu är vi specialiserade på handfat. Är någon sugen på att anlita oss är det bara att höra av sig!

Ikväll ska jag jobba, och det blir nog najs. Det är faktiskt väldigt kul att jobba. Väldigt väldigt kul. Jag tror det kommer dröja innan jag blir en bitter landstingskärring. Fast å andra sidan vet man aldrig vad som händer i september…

Nu kom solen igen och jag ska ner på stan och träffa Fanny! Jag vågar inte ens tänka på hur längesen det var sen vi sågs sist… Alldeles för länge kan jag tänka.

Häpp, nu tror jag att jag går ut och sätter mig i solen innan jag ska iväg!
Tjipp och hej!
//Astrid

Min stad brinner.
Inte Malmö, utan Melbourne. Minst 130 människor döda, samhällen är totalförstörda, liv förstörda. På grund av min största rädsla, eld. För en månad sen var jag där, i värmen och solen och njöt. Nu är jag här och kan inte greppa vad som händer i Melbourne, mitt andra hem. Dit jag längtar varenda minut.

När min pappa var och hälsade på var han, jag och the crew i Kinglake och fikade. Av Kinglake är det bara aska kvar. CFA, den frivilliga brandkåren, går och märker husen i olika färger beroende på om det finns kroppar i husen eller inte. Kroppar. Inte människor, utan kroppar.

Vad jag vet är ingen jag känner drabbad direkt av branden, men två av mina närmsta och käraste sjuksköterskekompisar bor ute på landet där elden härjat, eller kanske härjar. Allt jag kan göra är att hoppas och be att ingenting hänt dem, och vänta på att höra av dem. Jag dock rätt säker på är att mina vänner känner någon som på något sätt drabbats. Och det är helt fruktansvärt att tänka…

Åh, vad jag längtar ‘hem’ till Melbourne, samtidigt som det är skönt att vara här, och slippa uppleva bränderna på så nära håll.
//Astrid

Hej.
Jag hatar att vara hemma.
Det var det enda jag ville säga idag.
Och bara slänga in en bild varför:

//Astrid

Jag är hemma igen. Hemma i Sverige, i Malmö, i min lägenhet.
Just nu ser min lägenhet ut som ett kaos, likaså min hjärna. Och mitt hjärta. Jag försöker reda ut allt på samma gång… Och ni som känner mig vet att jag reder ut kaos genom att organisera och sortera, så det är det mina dagar består av just nu. Sortera kläder, böcker, känslor, tankar, minnen, bilder. Jag har 2000 bilder, jag har 2000 underbara minnen, jag har 2000 känslor på en och samma gång. Det blir rätt mycket att reda ut, men så småningom ska jag väl komma i mål. Dessutom är jag jetlaggad som en gnu. Inte så att jag inte kan sova… Tvärtom. Det är det enda jag vill göra. Jag är trött hela tiden. Och seg.

Trött för att det är mörkt, trött för att jag är jetlaggad, trött för att jag är hemma, trött för att jag inte alls vill vara hemma egentligen. Jag saknar min stad Melbourne så mycket att det gör ont i magen. Melbourne skyline som jag grät när jag såg när jag kom hem från Sydney. Melbourne som jag grät när jag såg från ovan när jag kom hem från Sydney. Melbourne som jag grät när jag lämnade den 15 januari.

Här hemma väntar… Vuxenlivet. Plugg, CV:n, jobbsökande och en allmän röra. Jag vill inte vara hemma! Jag vill till Melbourne!! Jag kände mig hemma där, jag trivdes verkligen med mitt liv, jag älskade varje minut. Skit och mög.

Nej, det är inte bara dåligt att vara hemma. Det är närmre till vänner. Det är närmre till Frankrike. Det är lättare att ses. Jag har saknat mina vänner, och dem kan jag träffa varje dag om jag vill nu. Det är skönt. Och J, E & A, de kan jag träffa hur mycket jag vill. Skönt.

Positiva Astrid, kom tillbaka!
Nu gaskar jag upp mig och sticker till Lund och äter lunch med Lars. Sen ska jag sjunga. Och DET har jag verkligen saknat. Sen ska jag hem till min lägenhet igen och organisera igen…

Lucky to be coming home again?
//Astrid

"for Astrid
Tack for duken!"

Fem ord som både får mig att le och vilja gråta. Men det var nog den finaste presenten jag någonsin fått faktiskt.
//Astrid

Okej, som sagt är jag ju en sucker för listor, och innan jag skrivit klart min “årskrönika” och letat upp bra bilder blir det en liten lista… Yey!

1. Gjorde du något 2008 som du aldrig gjort förut?
Massor!

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Mais oui. Jag åt inte godis på ett helt år, jag åkte till Australien, jag var den jag ville vara…

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2008?
Nope!

4. Dog någon som stod dig nära?
En nära vän till familjen.

5. Vilka länder besökte du?
Sverige, Danmark, Australien. Och så mellanlandade jag i England och Hong Kong, men det gills kanske inte?

6. Är det något du saknade år 2008 som du vill ha år 2009?
Något jag saknade? Inte egentligen nej!

7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid minnas, och varför?
20 & 21 september, roadtrip till Anglesea. Och en massa massa andra fina datum.

8. Vad var din största framgång i år?
Att jag klarat att jobba på sjukhus utomlands! Och att min engelska faktiskt höll måttet och jag vågade göra hela utbytesgrejen.

9. Största misstaget?
Hm… att jag inte koncentrerade mig tillräckligt när jag borde?

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Njäe. Lite förkylningar sådär, men inget stort. Fick inte ens mul&klöven!

11. Bästa köpet?
Biljetten till Australien.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Resor. Kaffe. Kläder.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Massor gjorde mig riktigt glad. Melbourne till exempel, bara jag tittar på staden blir jag ju glad! Och alla nya människor jag träffat här nere. Mr. Left Leg. Och mina gamla vänner, speciellt Caro. Och min familj. Och ja… livet helt enkelt!!

14. Vilka sånger/artister kommer alltid att påminna dig om år 2008?
Bubbly- Colbie Caillat (Colbie över huvud taget), Jason Mraz, Black&Gold- Sam Sparro, Regina Spektor, Ben Folds… Fasiken, all musik jag lyssnat på i Australien kommer ju att påminna mig om 2008!

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare skulle jag tro.

16. Smalare eller tjockare?
Same same but different. Gick upp litta, men tror jag har gått ner igen. Har inte riktigt koll…

17. Rikare eller fattigare?
Eh. Fattigare!

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Sjungit.

19.Vad önskar du att du gjort mindre?
Analyserat!

20.Hur tillbringade du julen?
Julafton: på stranden med Anna.
Juldagen: hos Bens familj.

21. Blev du kär i år?
Jomenvisst.

22. Hur många one night stands?
Hur intressant är det att veta på en skala från 1-10?

23. Favoritprogram på TV?
Hm… jag har ingen aning.

24. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nope.

25. Bästa boken du läste i år?
Med tanke på att jag läst 19 böcker sen jag kom till Melbourne borde jag kunna svara på det, men icke sa nicke! Jag vet faktiskt inte…

26. Något du önskade dig och fick?
Kärlek.

27. Något du önskade dig men inte fick?
Inte precis nej. Har varit en riktigt lyckosam tjej 2008!

28. Årets bästa film?
Mamma Mia. Eller kanske Australia.

29. Vad gjorde du på din födelsedag? Hur många år fyllde du?
På min 23-årsdag åkte jag och Caro till Köpenhamn och firade hela dagen lång med båttur, lunch, fika, shopping och tivoli. Helt perfekt!

30. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Inte mycket, inte mycket.

31. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Same same but different.

32. Vad fick dig att må bra?
Jag själv. Mina vänner. Min familj. Och så han, han den dära.

//Astrid
Ps. Det var otroligt jobbigt att säga hejdå. Och det är fortfarande jobbigt. Jag var inte beredd på det här. Saknaden är enorm, redan.

Idag ska jag göra något enormt jobbigt… Nämligen säga hejdå. Om cirka 5 timmar. Jag blir tårögd bara jag tänker på det, och igår var jag ett vrak. Men som min kära absoluta bästis Caro så klokt sa; allting ordnar sig, och man får gråta över saker som man tycker enormt mycket om. Så det gör jag, och det kommer bli värre i eftermiddag.

Såhär jobbigt trodde jag inte att det skulle bli, det trodde jag verkligen inte. Det är ju nästan sjukt! Bara att bita ihop. Och till slut måste väl tårarna ta slut?

Nej, det här går inte, jag måste sluta skriva!
Får packa för Sydney och tänka på annat tills timmen A som i Avsked är här.
//Astrid

Här i Australien är det inte precis något väder som påminner mig om julen… Inte för att jag tackar nej till sol och blå himmel, absolut inte, men jag har inte känt mig alls julig förrän nu i helgen. Och det var på grund av en gran. En sådan simpel liten sak som en gran.
För…
Att klä en julgran ger julstämning.
Att klä en julgran med någon man tycker om ger ännu mer julstämning.
Att klä en julgran med någon man tycker om samtidigt som man lyssnar på julmusik ger mest julstämning.

Därför bjuder jag idag på sången som jag nynnar på just nu… Och som jag dansade till när jag (vi) klädde granen igår.

Men all good things come to an end, är det inte så?
Jag önskar bara att vi hade lite mer tid…
Glad tredje advent!
//Astrid

Hm.
Hm hm.
Hm hm hm.
Och nu snackar jag inte om H&M.

Jag vet bara inte riktigt vad jag håller på med i livet just nu. Uppochner och framochtillbaka liksom. Fast jag är så himla glad! Så glad att jag faktiskt gråter glädjetårar rätt ofta. Men så kommer en konstig känsla över mig, en känsla som gör att jag inte vet vad jag känner och tänker. Är det normalt? Ja klart att det är. Men åh… Jag är inte van vid detta! Det här liksom, utan att säga för mycket.

Och så vet jag inte vad som kommer hända. Och som jag sagt innan så tycker jag verkligen inte om det. Osäkerhet och jag går inte hand i hand precis. Eller är det precis det vi gör?

Nej, det här blev bara en massa blaj. Och bara kryptiskt, som när jag var 15 och hade lunardagbok. Fast kryptiskt kan vara ganska bra.
Men nu är det dags att sova.
Glad första advent!
//Astrid