Ett liv för mig

Min helg har varit så bra! Precis en sån helg jag behövde.

I fredags hos Helena, med drinkar, canelloni, mer drinkar, charader och kändisleken. Åh så skönt det var att träffa lite ‘nytt’ folk, slippa älta och bara få ha en riktigt trevlig kväll med fina tjejer liksom. Merci beaucoup!

I lördags, efter lite för få timmars sömn, åkte jag med mor och far till Halmstad till min favoritkusin. Vilken bra dag! Lunch, efterrätt, kaffe & kaka och sen gjorde vi oss snygga och gick på förfest och kollade på mellofestivalen (som för övrigt sög) och sen gick vi ut och dansade. Vi dansade hela natten, eller åtminstone halva, och jag fick känna mig uppskattad. Det var precis det jag behövde. Det var en fin kväll.

Idag har vi bara haft en riktigt skön dag… Konstigt nog brukar det kresta kring att äta gott när jag träffar min lilla kusin. Det tror jag är rätt bra just nu. Förutom mat har dagen handlat om önskelåtar, pianospel och mysepysprat. Fast vi glömde vår morgongympa. Fy oss!

Idag har jag dessutom läst ut en bok och börjat på mina löften till mig själv. Eller egentligen har hela helgen handlat om det, för jag har gjort precis det jag har känt för. Heja mig liksom! Och nu kom jag på hur bra livet faktiskt är, hur bra jag har det egentligen liksom. Jag har bannemej världens bästa vänner! WOW! Och lugnet som kom över mig precis i detta nu vet jag inte var det kom ifrån, men jag tackar och tar emot.

Det blir bra det här, det ordnar sig. Det gör det verkligen.
//Astrid

Detta är kärlek!


//Astrid

Såhär va, nu ska jag berätta varför jag var sentimental igår. Vi lyssnade på Caros lugna favoriter-lista, när två låtar som betytt enormt mycket för mig kom typ precis efter varandra. Till båda har jag minnen som kan få mig att gråta om jag är på "rätt" humör. Det var det jag gjorde. Grät alltså…

Låt nummer 1.
Passenger seat av Death cab for cutie
Jag fick en skiva på posten nån gång våren 2005 av en kille som jag träffat i Taizé. En av låtarna på skivan var den här. Jag blev kär vid första lyssningen. Därför tänker jag alltid på honom när jag hör den låten. Men, det är inte allt. Den här killen berättade en gång för mig att det kändes som att han stod i ett djupt hål, och grävde sig längre och längre ner, samtidigt som han ritade på väggarna i leran och samlade på stenar han hittade i leran. Jag sa att han fick börja samla på ballonger i stället. Ballonger med helium i, så att han kunde flyga upp ur hålet. Så en dag skickade jag en vit ballong till honom. En vit ballong och inget annat. När jag sen kom hem från Australien 2005 och var i chock och ledsnare än ledsnast, fick jag ett paket på posten från killen. Paketet var en svart box. En svart box fylld av vita ballonger.

Låt nummer 2.
Shoreline med Anna Ternheim
Detta var också när jag kom hem från Australien. Jag hade fått veta att ingen i min familj skulle kunna hämta mig på flygplatsen, alla var upptagna, så jag skulle få åka med min morbror och kusin. Absolut inget ont i det, men det enda jag ville var att någon från min familj skulle komma och hämta och krama på flygplatsen. Någon i min familj ville jag skulle vara min Storebror. Min Storebror var den jag helst av alla ville se på flygplatsen. Vem tror ni står där när jag kommer ut? Jo, min Storebror. När han sen släppte av mig utanför Caro gav han mig en blandskiva med låtar han "trodde skulle passa nu", en av låtarna var Shoreline. Om man känner min Storebror vet man att han inte är den som gör sånt särskilt ofta.

Idag är jag inte lika sentimental, så jag gråter inte just nu. Men oj vad jag snörvlade i förrgår. Tänk ändå att det finns så fina människor!
//Astrid

Jag är inte bara faster, jag är akrobatisk också.

//Astrid

Idag är jag trött. Riktigt trött. Men på ett skönt sätt!

Igår lekte jag Lattemamma hela dagen; passade Klumpen 10-19. Som Lattemamma gick jag promenad, underhöll hemma och fikade med min bästa väninna. Allt med ett barn på armen/i vagnen. Mycket trevligt! Lite bilder från Lattemammadagen:

Man tager vad man haver till leksaker. Här: tidningar och dvder.

Klumpen i egen hög person.

Klumpen och väninnan på barnvagnshaket.

Mmm… Rån. Tack Moster!

Idag har jag jobbat 7-13, sen var jag flytthjälp och packa upp-hjälp. Kom hem för ungefär en timme sen. Då började jag måla en trätrall så nu har jag hunnit med två strykningar. Varför slappa när man kan arbeta? Som sagt, jag gillar faktiskt att göra saker med händerna, även om man kanske inte kan tro det!

Imorgon är det jobb 7-13, och så uppsats uppsats uppsats. Har liksom försummat den hela veckan. Illa. Men jag tror faktiskt det var precis vad jag behövde!

Dags att hoppa in i duschen, sen sova. Idag är livet riktigt riktigt bra!
//Astrid

Nu hinner jag inte riktigt med igen. Plötsligt är det så mycket som ska ordnas och donas. Både till skolan (tenta igen om 3 veckor! Hjälp!), privat och till Australien… Jag vet inte hur många gånger jag har läst Australienplaneringen vad jag ska göra… Det är inte lite… Fast det är såklart kul!

När J&E var här i torsdags tog E en massa bilder. För att vara 4.5 är han riktigt konstnärlig! Tar närbilder på saker jag aldrig skulle se… Han brås på sin far tror jag bestämt. Vi gjorde en video av bilderna, men jag vågar inte lägga ut den här utan broderns tillåtelse… Men lite foton kan jag kosta på mig! Det var längesen nu.

 
Det jättestora pappret.             På väg till affären.

Lillens fot+trottoar.                 Först knådade J, sen jag.

Muffisen klara!                        Fika. Obs: Sugrör!

Ojoj, klockan är redan 14! Ska genast sätta igång med plugget så att jag nu klarar tentan om 3 veckor…

//Astrid

Halleda vad tiden går snabbt helt plöstligt! Nu känner jag att jag inte riktigt hänger med igen… Fast jag gillar det.

Igår hade jag mina brorsbarn här. Jag säger bara; vilken fantastisk faster jag är! Vi ritade på ett jättepapper som jag klistrade upp på golvet, vi gjorde pärlhalsband, vi gjorde hemmagjord pizza, vi gjorde en video, vi var och handlade, vi drack saft, vi åt glass, vi bakade muffins, jag berättade om kroppens funktioner (mat till bajs), vi spelade spel, vi lyssnade på Måns skiva jag vet inte hur många gånger (1, 7 och 12 är storfavoriter)… Jag fick till och med att tvätta att bli roligt! Ja, ni hör själva. Behöver ni dagisplats är det bara att ringa mig!

I veckan har jag också hunnit med att ha simulatorövning. Kan liksom inte förklara, men det var enormt roligt! Och lärorikt. Och idag har vi haft S-HLR, HLR för sjukvårdare helt enkelt… Med defibrillator. Det var inte riktigt lika coolt som på Cityakuten eller Grey’s, men det känns skönt att få bekräftat att man kan liksom.

Något annat jag hunnit med är att ha möte om Australien, så nu vet jag mer. Mycket som ska fixas och organiseras, men det passar mig fint! Vet vilka kurser jag kommer läsa, när terminen börjar, vilka tentor jag måste göra hemma… Och så vidare. Shit, jag ska verkligen åka! Wehey!

Ojoj, nu börjar snart På spåret! Det ska jag se. Åh. Har faktiskt sett fram emot en riktigt lugn och skön fredagkväll i min ensamhet.

Trevlig helg!
//Astrid

På årets mörkaste dagar känns det otroligt att det någonsin skulle kunna bli ljust igen. De ljusa kvällarna känns så långt borta att jag helst skulle vilja gå i ide till det blir sommartid och det ljusnar lite. Om nån vecka går det mot ljusare tider igen, men snart ska man också ta bort alla ljusstakar och stjärnor. Och då blir det mörkt. Januari och februari är fruktansvärda. Grått grått grått och mörkt mörkt mörkt. Då gäller det bara att blicka framåt- mot ljusare tider.

Antar att min vår kommer kretsa mycket kring Australienförberedelser. Mycket av min tankeverksamhet går redan ut på det, just nu lever jag verkligen inte i nuet. Jag är redan på väg till Melbourne…

Tror att jag åker mycket för att få "frid". Som bekant slutade förra Australienresan inte direkt som jag hade tänkt eller hoppats. Så att jag så gärna vill dit igen är för att på något sätt få frid, och att acceptera det abrupta slutet, liksom ersätta det med en ny (och förhoppningsvis bra) erfarenhet därifrån. För hur jag än vrider och vänder och tänker på det nu, så kantas den sjukt roliga resan av det enormt jobbiga slutet. Peppar, peppar att det inte blir så nu!

Just nu luktar jag kräk, har varit hos Klumpen och myst ikväll. Han börjar bli stor! Redan ett halvår, och utveckligen bara rusar fram… Min lille ögonsten. Och E som var så söt igår… "Mamma och pappa och J och Astrid älskar jag… och mig själv." De är för goa de små liven!

Dags att krypa till kojs. Grupparbete väntar imorgon.
//Astrid

December. Första advent. Helg. Fast imorgon är det vardag igen. Ganska skönt. Nästa vecka är sista praktikveckan för den här terminen… 4 dagar, sen är det skola för hela slanten till sommaren. I princip liksom… Just nu känns det rätt skönt att få sätta sig i skolbänken igen, men jag antar att jag kommer klaga om sisådär en månad och längta tillbaka till praktikens glada dagar!

Nåväl, nåväl. Helgen har varit alldeles ypperlig. En perfekt början på det nya kyrkoåret, och december. I fredags var först mina föräldrar här och fixade både det ena och det andra, bland annat har jag en rullgardin istället för en trasig persienn nu, en skiva på min hurts i köket och nyputsade fönster. Wonderful! Sen curlade jag lite och hämtade Maria i Lund, oh så underbart myspysigt vi hade det här! Te i mängder, kakor, choklad och en massa prat. Och så adventsmys med stjärna och ljusstake och juleljus. Hon är allt fin den där Maria!

Lite bilder från fredagen:
  

Igår var det obligatorisk Första Advents-konsert. Tradition kvällen innan första advent. Solot gick bra, det var inte så svårt som jag trodde som sagt… Och idag har jag först varit på Adventsmässa med stora kören och sedan Adventsgudstjänst med barnkören. Man kan säga att jag har fått rätt mycket av advent…

Ja, som sagt. Sista veckan på praktiken… Det kommer bli en bra vecka, det har jag bestämt! Och förhoppningsvis får jag reda på nåt kul. Eller tråkigt. Men jag hoppas på kul!

Glad advent!
//Astrid

Alltså… jag ÄLSKAR redan den här praktiken! Har bara haft introduktion på KK idag, och jag älskar det redan! Det är så intressant, dagen har gått otroligt snabbt idag. Och jag, som aaaaldrig svarar på frågor frivilligt har svarat mer än någonsin (rätt dessutom!). Yeah!

Har haft en mycket bra helg, respektivefest i fredags (som slutade i bitterhet, men innan dess var det sjukt najs), slapphäng själv hos Caro på lördagen och sen middag och nyårsplanering med goda vänner på kvällen. Kan knappast bli bättre liksom. Eller jo, om man sen åker till föräldrarna på söndagen och får mysa med brorsbarn och systerson och äta god mat. Mm. Det har varit en bra helg!

Min 4-årige brorson har gått och blivit gosig. Han kommer och pussar och kramar och myser mest hela tiden. Och vill hålla handen när man går med honom. Och vill sitta i knät utan att man trugar honom. Och klappar en på kinderna. Fast sötast är han när han går runt och sjunger på ‘Keep on rockin in the free world’.

Jag och sötnosen!

//Astrid