Touching me forever and for always.
Jag vill minnas den här helgen alltid.
Jag vill minnas hur jag gjorde mig iordning inför A&Ds bröllop, hur snön föll utanför fönstret, och hur det luktade kaffe i lägenheten. Jag vill minnas hur vi knappt såg Görslövs kyrka på höjden, det var så vitt. Vitt vitt vitt överallt som i ett sagoland. Jag vill minnas hur vackert det var när vi kom in i kyrkan, den vackra musiken och framför allt det underbart fina brudparet. Talen, maten, tårtan, skratten. Snön som fortsatte falla utanför fönstren som immade igen av värme och kärlek.
Jag vill minnas bilturen till Malmö och sen Lund, värmen inne i bilen och kylan utanför. Åkrarna som passerade i mörkret. Jag vill minnas hur jag fick gå genom en snödriva för att komma till Caros port och hur LEL’s gamla gäng fanns samlade där inne. Hur vi sent på kvällen gick genom Botan och hade snöbollskrig, hur lycklig jag kände mig, hur jag slänge mig i snön i T’s trädgård och hur skönt det var att komma in. Jag vill minnas brasans varma röklukt, det sprakande ljudet och hur vi satt i en ring och sjöng Sommarpsalm och drack öl.
Jag vill minnas ett Lund i soldis. En lång fika på Ebbas och en fika på EH. Jag vill minnas att tågen och bussarna hem inte krånglade och jag vill minnas hur skönt det var att komma hem till min fina lägenhet där stjärnan i fönstret var tänd.
Det, kära dagbok, är vad jag vill minnas i framtiden om helgen 19-20 december 2009.
//Astrid

