Dagens telefonkonversation:
A: Känns det inte lite alkisvarning att öppna en flaska vin helt själv bara sådär?
C: Men Astrid… Tänk så är vi ensamma när vi är 45 år också. Ska vi sitta och vänta på att någon vill dricka ett glas vin med oss då? Nej, nu öppnar vi vinet!
A: Rätt! Nu öppnar vi vinet!
//Astrid
I miss you most of all, my darling, when autumn leaves start to fall.
Det står ett ljus tänt här hemma. Ett ljus, i den orangea ljuslyktan, som är tänt för Tove ikväll. Och så har jag ställt fram två foton på oss från när vi var på LSS vårbal i maj 2005. Jag älskar det ena fotot, Tove ser så glad ut och jag tittar så kärleksfullt på henne. Vi hade en väldigt trevlig kväll, och vi vandrade hem sent den natten. Bara ett halvår senare var livet totalt annorlunda. Ja, ni har hört historien förr, det är liksom inte lönt att skriva det igen.
Idag skulle hon fyllt 24 år. Precis nu hade jag skickat ett sms till henne med ett snuskigt skämt, och hoppats på att jag var först med att gratulera.
Det har svidit till i magen många gånger de senaste dagarna. När jag fått in en intox i suicidsyfte som överlevt (fan så orättvist livet är har jag tänkt då), när en kollega har dragit ett snuskigt skämt (hon hade skrattat så mycket om hon hade hört dem), när jag inte reagerat på datum jag reagerat på innan (det känns som om jag glömmer henne då), när löven faller och mörkret kommer (då kommer allt tillbaka).
Jag ligger inte som en pöl på golvet och gråter nu. Kanske gör jag det när jag vaknat, men jag tror inte det. För livet går vidare. Livet går verkligen vidare.
Jag ska äta en bit tårta istället och tänka lite på Tove som är i himmelen.
//Astrid
Igår (jaja, snarare tidigt imorse då) när jag och Caro var på väg hem kunde denna konversation höras:
C: - Vad är det för djur?
A: - Det är gäss.
C: - Men vad är det för djur?
A: - Det är gäss.
C: - Alltså, jag ser ju att det är fåglar, men vad är det för djur?
//Astrid
Ps. Har jag nån gång sagt att Caro är bäst?
Imorgon är det ett år sen jag åkte till Melbourne. Hipp hipp hurra för det! Att jag åkte alltså! Trots allt strul var det värt det 100 gånger om och jag skulle aldrig vilja ha det ogjort. Jag skulle till och med kunna tänka mig att göra om det. Och kanske gör jag det. Det ni!
Igår skapades firman Mandelns och Monstrets Hantverkeri-och städfirma. “Vi är inte bara snygga, vi fixar också!” är vår slogan. Just nu är vi specialiserade på handfat. Är någon sugen på att anlita oss är det bara att höra av sig!
Ikväll ska jag jobba, och det blir nog najs. Det är faktiskt väldigt kul att jobba. Väldigt väldigt kul. Jag tror det kommer dröja innan jag blir en bitter landstingskärring. Fast å andra sidan vet man aldrig vad som händer i september…
Nu kom solen igen och jag ska ner på stan och träffa Fanny! Jag vågar inte ens tänka på hur längesen det var sen vi sågs sist… Alldeles för länge kan jag tänka.
Häpp, nu tror jag att jag går ut och sätter mig i solen innan jag ska iväg!
Tjipp och hej!
//Astrid
Fanny, varför tänker jag på dig när jag ser denna?
Puss
//Astrid
The grass is greener on the other side.
Vilken himmelskt bra helg jag har haft!
Vänner, sparkling, sol, skog, hav, mat, promenader, glass och rökmaskin.
Hej hopp, mina vänner är bäst i världen!
//Astrid
Vi kisar mot solen och varann.
Idag har varit en så härlig vårdag! Åh, vad jag älskar Sverige och Malmö på våren! Alltså verkligen… Det är nåt speciellt med svensk vår. Det har varit en prefekt vårdag idag. Först gick jag en promenad med Stina till centralen, sen hittade vi ett nytt trevligt café och tog en kaffe i solen, därefter gick jag vidare till centralen igen där jag drack ännu en kaffe i solen, fast med Hanna. Och sen gick vi i solen till barnkören, i solen från barnkören, och så en promenad hem från centralen i solen. Mmm… SOL! Det är sanslöst vad min kropp har behövt sol.
Jag har längtat idag. Till både det ena och det andra faktiskt. Först och främst till Melbourne såklart, till mitt liv och mina vänner där, den underbara staden, till tram 86 med alla sippar och indier, till baren, till the Austin, till St Kilda och att det faktum att jag verkligen älskade mitt liv där, varje dag. Men jag har också längtat till Taizé, till stillhet, närhet, tystnad och bön. Och så har jag längtat efter att få resa med Caro, som vi pratat om så länge, att få lön, att börja jobba…
Det är skönt att längta. Och lite frustrerande. Men mest skönt tror jag.
Och snart kommer ju faktiskt solen. Och jobbet. Och lönen. Och att få lön innebär ju faktiskt att jag kan börja spara pengar så att mina nya drömmar kan förverkligas. Det gillar jag!
Puss på er!
//Astrid
With every heartbeat I’m stronger.
Jag har belönats med världens bästa vänner. Jag har om och om igen sen jag kom hem från Australien fått bevis för detta.
Jag kom hem som ett vrak som bara ville tillbaka till min stad Melbourne. Då fanns de där och stöttade och tröstade och sa att allt skulle bli bättre. Och det blev det, de hade rätt.
Allt blev konstigt när jag inte visste vad som skulle hända med tentor och praktik. Då fanns de där igen och stöttade och tröstade och sa att allt skulle ordna sig. Det gjorde det, de hade rätt.
Sen hände allt med Mr. Left Leg. Då fanns de där och förbannade och stöttade och tröstade och sa att det skulle bli bättre. Det har det blivit, de hade rätt.
Och så kom mina sluttentor. Då ringde de och peppade och stöttade och hejade och tänkte på mig och trodde på mig mer än vad jag trodde på mig själv. Och de blev glada för min skull när jag klarade mig.
Sen sökte jag jobb, då trodde de än en gång mer på mig än vad jag själv gjorde och peppade och hejade och ringde och skickade sms. Och de fick mig att känna mig som världens bästa sjuksköterska, som skulle klara allt, och få precis det jobbet jag ville ha. Det fick jag, de hade rätt.
Det har varit 2.5 rätt tuffa månader sen jag kom hem, men jag sitter här, och jag lever och jag är lycklig och glad att jag klarat mig ut på andra sidan det där mörka som har varit. Och allt tack vare mina vänner. De är fantastiska.
Tack Caro, Helena, Stina, Klara, Karin, Am, Ida, Läss, Elin, och alla ni andra som vet vilka ni är (gud vad jag saknar er förresten!!) för att ni finns. Utan er vore jag ingenting, och jag hoppas ni förstår hur mycket ni betyder för mig och hur glad jag är att ni finns i mitt liv.
//Astrid
(som sitter här och gråter av tacksamhet)
Gud alltså, ibland kan helger vara helt underbara. Ni kanske undrar varför just denna helg har varit underbar? Tänkte väl!
Här kommer en lista:
1. Fredagen blev en slapp dag efter det att tentan var gjord.
2. Fredagskvällen spenderade jag hos Helena, med henne och Emma. Vi var vuxna nog att prata om fonder, hur vi vill att vården ska vara, och om varför vi alla är bra precis som vi är.
3. Jag fick en sååå söt klänning av Helena, och lite annat smått och gott mycket trevligt!
4. Lördagen började med en gratis frukost på Espresso House.
5. Även om jag inte var på världens partyhumör innan, blev 20-årssittningen på ÖG:s en hit! Och så fick jag känna mig lite uppskattad igen… Tror inte jag fått så många komplimanger på en kväll förr…
6. Idag har jag varit på en sjukt bra familjegudstjänst med fina barnkören.
7. Och sist men inte minst: JAG KLARADE TENTAN SOM JAG SKREV I FREDAGS! Det fick jag veta idag. Two down, one to go. Jag ser ljuset, jag ser ljuset…
Idag är det hopp om livet.
//Astrid
Min helg har varit så bra! Precis en sån helg jag behövde.
I fredags hos Helena, med drinkar, canelloni, mer drinkar, charader och kändisleken. Åh så skönt det var att träffa lite ‘nytt’ folk, slippa älta och bara få ha en riktigt trevlig kväll med fina tjejer liksom. Merci beaucoup!
I lördags, efter lite för få timmars sömn, åkte jag med mor och far till Halmstad till min favoritkusin. Vilken bra dag! Lunch, efterrätt, kaffe & kaka och sen gjorde vi oss snygga och gick på förfest och kollade på mellofestivalen (som för övrigt sög) och sen gick vi ut och dansade. Vi dansade hela natten, eller åtminstone halva, och jag fick känna mig uppskattad. Det var precis det jag behövde. Det var en fin kväll.
Idag har vi bara haft en riktigt skön dag… Konstigt nog brukar det kresta kring att äta gott när jag träffar min lilla kusin. Det tror jag är rätt bra just nu. Förutom mat har dagen handlat om önskelåtar, pianospel och mysepysprat. Fast vi glömde vår morgongympa. Fy oss!
Idag har jag dessutom läst ut en bok och börjat på mina löften till mig själv. Eller egentligen har hela helgen handlat om det, för jag har gjort precis det jag har känt för. Heja mig liksom! Och nu kom jag på hur bra livet faktiskt är, hur bra jag har det egentligen liksom. Jag har bannemej världens bästa vänner! WOW! Och lugnet som kom över mig precis i detta nu vet jag inte var det kom ifrån, men jag tackar och tar emot.
Det blir bra det här, det ordnar sig. Det gör det verkligen.
//Astrid
